Efter 232 matcher sedan juni ska Allsvenskan tas i mål med åtta möten; givetvis med gemensam speltid. Det är roligt att det gäller en del även om det funnits säsonger då det varit både guldstrid och en bottenkamp med fler än (årets) två lag involverade. En märklig juni-december-säsong har det varit utan publik och det stora glädjeämnet är onekligen den jämna serien där lag som Mjällby och Varberg har hävdat sig väl mot större klubbar som bland andra de tre Stockholmslagen. Jag längtar redan till nästa säsong med drömmar om publik och fortsatt rafflande matcher. Nu bänkar vi oss på söndag klockan 14.30 och tar Allsvenskan 2020 i mål.
Jag har tittat närmare på hur just denna slutrunda, omgång 30, har skiljt sig ifrån standardresultaten. Fyra år bakåt (2016-2019) kändes relevant och utan att kalla underlaget stort så finns det tydlig tendenser; inte bara statistiskt utan har man följt matcherna så vet man att det är lite mer ytor och svängiga matchbilder.
Målsnitt omgång 30: 3.50 per match
Målsnitt totalt: 2.82
Över 2,5 mål omgång 30: 72% av matcherna
Över 2,5 mål totalt: 54%
Om vi kliver upp på 3,5-linan så ser vi att nästan varannan match (44%) resulterat i minst fyra mål.
Den som kikar mot handikappspel kan notera att hela 64% av segrarna i omgång 30 har tagits med två mål eller fler.
Får du också för dig att det brukar bli få oavgjorda matcher i slutomgången? Det stämmer utmärkt då det bara blivit kryss i 12.5% av matcherna. Jämför det med 25% som varit seriens snitt. Något enstaka kryss att förvänta sig alltså – och visst tittar jag på lösningar med en vinnare.
För ovanlighetens skull lyfter jag fram ett spel i varje match men rangordnar dem efter spelvärde:
1. Elfsborg 1:a Odds: 1.80
2. Malmö FF -2.5 Odds: 2.04
3. Häcken 2:a Odds: 2.05
4. Örebro-Hammarby Över 4,5 mål Odds: 3.35
5. Falkenberg-Mjällby under 1 (asian) i halvtid. Odds: 2.25
6. IFK Norrköping -2.5 Odds: 2.55
7. IFK Göteborg 1:a Odds: 2.05
8. Djurgården -1.5 Odds: 2.40
Inför de senaste omgångarna har jag listat de mest lyckade målvakterna, försvararna och mittfältarna under säsongen. Den här veckan har jag tittat närmare på den sista lagdelen där kampen om de översta platserna var stenhård. Här är säsongens bästa forwards:
1. Jesper Karlsson, Elfsborg
Man kan hävda att det här är en ytter men nog är det mer tal om en forward än en mittfältare i alla fall. Han var tidigt ett jättelöfte men kurvan planade ut innan årets succé. Med tempoväxlingar, framspelningar och avslut på skyhög nivå var han en nyckel när Elfsborg tog klivet upp i toppskiktet. Den spelartypen kan ofta vara svajig i prestationerna men vi fick se ytterst få svaga insatser innan Karlsson lämnade Elfsborg.
2. Ola Toivonen, Malmö FF
Inget val man sticker ut hakan med men Toivonens klass är alltjämt väldigt hög med allsvenska mått. Vinner många dueller, tar sällan felbeslut, trygg med bollen, småelak och vass i boxen. Ska Malmö FF på allvar ta sats mot Champions League blir Ola en absolut nyckel.
3. Isaac Kiese-Thelin, Malmö FF
Den gänglige anfallaren uppehåller ofta en backlinje på egen hand; en egenskap som tillåter laget att flytta fram och vinna bollar. Det har Malmö FF gjort och avlastad av nämnda Toivonen har Kiese-Thelin skapat många lägen. Avsluten är stundtals lysande men med ännu bättre skärpa kan målskörden öka nästa år.
4. Astrit Selmani, Varberg
Redan i Superettan visade Selmani hur viktig han var för sitt lag och jag ska inte säga att det varit förvånande hur han "färgat" även i Allsvenskan. Han har dock i match efter match visat att det finns register och karaktär för att spela en stor roll även i en toppklubb. MVP-titeln är svår att frångå då han på många sätt gått i täten för Varbergs succésäsong som nykomling.
5. Christoffer Nyman, IFK Norrköping
IFK har en garant för ett stort slit för laget vilket inte alltid är givet när det och trots en del skavanker håller han en jämn, hög nivå. Dessutom är det här skyttekungen i Allsvenskan så jag protesterar inte högljutt om någon vill ha upp "Totte" ett par snäpp.
En rad andra forwards förtjänar att lyftas fram och tre stycken får ett omnämnande. Moses Ogbu har bidragit med poäng men även varit nyttig ute på planen och hittat en ny nivå i utropstecknet Mjällby. Härlige Sugita har med eftertryck visat att han kan spela i bättre ligor än Allsvenskan. Det återstår att se men en central anledning till Sirius fina offensiv och nära topp 5. Slutligen har Ludwigson varit det stora glädjeämnet i ett Hammarby som inte riktigt lyft som önskat. Han är oerhört rörlig och stark men visar även kyla och spelförståelse vilket inneburit massor av poäng under säsongen.
/Calle Törnqvist
