Vi var på plats och bevakade Djurgårdens premiär mot GIF Sundsvall. Här kommer en betygsättning av inramningen och matchen.

Inför matchen: 3/5. Djurgårdens supportrar hade utlyst "storsamling" runt Globenområdet för att sedan gemensamt marschera tillsammans till Tele2 Arena. Någon storsamling var det dock inte, max tusen djurgårdare gick marschen tillsammans till arenan. Stämningen fanns det dock inte mycket att klaga på där supportrarna med sång, fyrverkerier och flaggor verkligen förmedlade att det äntligen var allsvensk premiär igen!

Tifot: 3/5.  Ett kaxigt tifo med textraderna "Vem som vill kan sticka upp" "Men vi är nummer 1", tagen från Blårändernas hymn "Sjung för gamla Djurgår´n". Välarbetat och snyggt med flaggor på ståplats och ark på långsidorna. Men eftersom det var en del tomma stolar på sina håll och kanter dras betyget ner. 

Stämningen: 4/5. Djurgården inledde med ett högt tempo både på planen och läktaren och gick relativt snabbt upp till en 2-0-ledning, vilket de drygt 20 000 fick arenan att gunga. Ramsor som "Ole ole ola" och "Den som inte hoppar är Gnagarsvin" stack ut, men i takt med att Djurgården både tappade kommandot och ledningen av matchen mattades stämningen av. 

Matchen: 4/5. En match med två helt olika ansikten. Djurgården dominerade under inledningen och ledde med 2-0. Då trodde nog alla att hemmalaget gick mot en säker trepoängare i premiären, men Sundsvall tog över med sitt fina passningsspel och efter två snygga mål av Linus Hallenius, samt förre djurgårdaren Omar Eddahri fick lagen dela på poängen. 

Totalt: 14/20